KlaraAnnaElisabet

Dagens skönaste var telefonförsäljaren som ville få pappa att byta abonnemang till Glocalnet. Jag citerar avslutningen av samtalet:
Pappa: "...så eftersom att det är min arbetsgivare som betalar mitt abonnemang så kan jag inte styra över vilken leverantör jag ska använda."
Försäljare:: Okej, skit samma då. Hare bra!

Jag är vänster i hela min uppenbarelse.
Jag tycker att det är bra att skatta.
Jag tycker om tanken att utjämna klyftorna mellan de fattiga och de rika.
Jag tycker att det är fint att genom min arbetsinsats vara med och finansiera skola, omsorg och sjukvård.
Trots detta känner jag ett sting i hjärtat när 450 kronor av mitt surt förvärvade, men inte alltför rikliga, gage går till skatten.
450 kronor skulle kunna vara ett par riktigt fina skor, till exempel.
Varför är man aldrig riktigt konsekvent?
Varför är man aldrig riktigt ädel i själen?

Det finns en grej, en otroligt onödig sådan, som jag verkligen inte kan sluta tänka på. Det är en sådan där tjatig tanke som dyker upp i huvudet när man vaknar på natten och inte har några prov att oroa sig över.
Såhär ligger det till:
Jag är övertygad om att som liten ha sett ett TV-program som hette "Peta näsan", men jag verkar vara ensam i hela världen om att ha sett det. Inte ens mina syskon kommer ihåg det. Dessutom är mina minnen av programmet så skruvade att jag funderar på om det möjligtvis var så att jag har haft en återkommande dröm om det här TV-programmet.
Nu vänder jag mig till er, mina ärade läsare, för att återigen be er om stöd.
Minns någon "Peta näsan"? Det måste ha gått på lördagar, för jag kommer ihåg att vi åt godis under tiden.
Jag kommer inte ihåg så mycket av innehållet, men ett återkommande inslag var en film som illustrerade ett ordspråk, och så skulle tittarna gissa vilket ordspråk det var. I studion fanns en bildtelefon, och alltid ringde en tjej som hette Greta in (som jag på senare tid har förstått var en skådespelare och inte en overkligt korkad människa) och gissade på diverse konstiga saker och trodde att hon vann.
Ringer det någon klocka hos någon?
Högst tacksam för svar!

Varför är jag inte som alla normala människor, som sover bort dagen efter Bockarna?
Varför studsar jag runt full med överskottsenergi och längtan efter löpning, nyttig mat och snöbollskrig medan mina rumskamrater bara vill ligga och dega?
Konstighet, ditt namn är Klara.

och vet ni va, sötizzar, har jag föresten slagit Blogg Rekord! 16 000 unika läsare igår hade jag och allt tack vare just DIG sötis! sååå glad blir jag för alla kommentarer, det värmer ska ni veta, tack tack sötnosar!
Och kolla in den här pälsmössan, så sjuuukt söt tycker jag=)=)=) det är en död räv, jag tycker att den är skitsöt
nä ska jag kolla lite på lets dance tror jag vilka tror ni vinner?? hoppas på karl-petter så jävla söööt är han! haha en riktig liten sexbonde! (haha obs ironi!!!!)
jamen hade gött nurå så kommer jag till baka ikväll och tipsar om mitt favorit fredags mys: klaras special sallad med championer!! puss och ha en fin kväll! /klarizz:):)<3

Kan någon människa ge mig en enda anledning till att en blogg med åtta dagliga inlägg i stil med exemplet ovan har tiotusentals unika läsare varje dag, medan mina genialiska och genomtänkta texter (Hej, självdistans!) endast läses av en femton-tjugo personer?
Jag fattar liksom inte det enorma allmänintresset i en enskild blondins kladdkakeätning, lösögonfransar och mysbyxor.
Jag är overkligt missunnsam, jag vet. Men jag tycker mig faktiskt ha rätt goda grunder för det.

För att slippa ihärdiga klagomål om dålig uppdatering, och för att få behålla mina kära håravfallsannonsörer, kan jag lämna en liten luggrapport:
Jag älskar inte min lugg.
Jag älskar inte min lugg på morgonen när den är en hockeyfrilla.
Jag älskar inte min lugg när den envist står emot alla naturlagar, i synnerhet tyngdlagen.
Jag älskar inte min lugg när den bestämmer sig för att ligga snyggt precis innan jag ska hoppa in i duschen. (Varför är man som snyggast efter träning? Svett och röda kinder är ju faktorer som borde motverka skönhet, men tydligen inte.)
Men jag har i alla fall lärt mig att leva med den. Jag kanske borde skriva en bok, Leva med Lugg. Då kan jag ju bli miljonär på kuppen, vilket kanske inte vore så dumt. Då ska jag köpa trettio par skor och skicka resten av pengarna till regnskogen och fattiga barn.
Förlåt att jag tråkar ut världen med mina frisyrbryderier.

M: Men kommer du inte ihåg i somras? Då kom det ju en kille förbi här på moppe, en jättesnygg kille!
I: Ja, det är sant! Men var det inte han som hade kört fel?
M: Hrmm... Jo.
Tystnad.

Station/medel på Friskis och en perfekt mogen avokado.
Det enda som saknas är sällskap, annars är fredagkvällen fulländad.
(Uhm, är jag tönt eller tönt? På fredagkvällar ska den fysiska aktiviteten bestå av dans alternativt vilt sex med okända människor, och den kulinariska upplevelsen ska väckas av en dunk hembränt. Vad är det som har gått snett hos mig, jag märkliga tonåring?)

Hår Förlängning
Billiga hårförlängningar på nätet. Hög kvalitet och 100% äkta hår!
www.Fannyhair.se

Drabbats av Håravfall?
Garanterat frisyren tillbaka. Kostnadsfri hårundersökning.

Okej, blogg.se är faktiskt himla omtänksamma som tipsar mig med annonser om hur jag ska komma tillrätta med mina frisyrbekymmer. Lika snälla som när de började annonsera om "Vinterns härligaste pälsar till internets bästa priser" på min kamrat Saras blogg efter att hon skrivit om att päls är mord. Anpassning av annonsörer efter bloggens innehåll är ju verkligen oslagbart.

Jo, jag är medveten om att jag förmodligen har internets mest läsvärda blogg.
"Blond artonåring bloggar om sin vardag, sina tankar och om sina hårproblem".
Nästan i nivå med de oförklarliga bloggmiljonärsbrudarna.
Var är alla annonsörer? Jag är ju ointressant och ego nog att klassas som en guldgruva!

Jo, jag är medveten om att jag kanske var lite otydlig mot frisör-Yvette.
Jag vet inte riktigt hur jag instruerade henne, men en sak är jag säker på:
Jag bad inte om den här satans frisyren.
Jag bad inte om att få se ut som jag gjorde när jag var tre år och hade klippt mig själv.
Jag bad henne inte att försöka sig på konststycket att få mig att - hör och häpna - se TJOCK ut.
Jag bad henne inte att framhäva min stora näsa och min dåliga hy.
Jag bad henne inte att locka fram min allra råttigaste råttfärg som tydligen låg och lurade under det blonda svallet.
Jag bad henne inte att kapa av min kära lugg till ett en centimeters stubb som andas "Jag är ultraanarkafeminist och använder inte bh".
Jag bad henne inte att klippa mig en peruk.
Förmodligen tänkte hon "Gosh och gudars skymning, vilken overkligt ful tjej! Hon ser inte ut att vara intresserad av sitt yttre för fem öre. Henne ska vi ha lite skoj med!"
En sadist är vad hon är. Och jag måste hoppa av skolan och flytta utomlands.

------------------------------------------------------------------

Update

Nej, det blev inte bättre när jag har duschat. Det ser ut som förut, med den enda skillnaden att luggen nu även pekar snett upp.
Har dock lyckas klura ut hur jag ska sätta upp den. Då ser jag inte ut som om jag har peruk, utan mer ut som en sån där trettonårig hästtjej som är "lite utanför". Matchar min tandställning perfekt. Jag kanske skulle ta jobb som skådespelerska i Bullens brevfilmer?

------------------------------------------------------------------

Update

Jag kommer att vänja mig, sa både mamma och frisören. Det finns rätt mycket man skulle kunna vänja sig vid om man bara blev utsatt för det tillräckligt länge.
Att ha en morot som näsa, exempelvis.
Att prata baklänges, exempelvis.
Att ha Sverker Olofsson till pappa, exempelvis.
Att titta sig i spegeln, exempelvis.
Bara för att man kommer att vänja sig vid att stå ut med någonting, innebär inte att det är något att sukta efter.
Och jag är fullt medveten om att jag är sjukt tragisk som hetsar upp mig över den här skitsaken. Och den vetskapen gör mig inte direkt mer uppåt.

Jovisst blev det trevligt! Både gympa och utgång.
Lite tragiskt dock att Friskis spelade bättre musik än Bockarna.
(Varför, varför, varför ska de braka på med vicka-huvudet-i-takt-techno på högsta dunkvolym när jag vill dansa för livet?)

"Ja, men den värsta julklappen var fan den jag fick av farmor och farfar för något år sen:
Ett paket russin och ett par bruna långkalsonger."
Jag gillar min kamrat Emil.
Ikväll blir trevligt, tror jag minsann. Jag är fett pepp på både träning och dans. Akta er, Hudik!

Vid till exempel svetsning, träbearbetning och ytbehandling räcker inte den allmänna ventilationen. Om möligt ska föroreningarna kapslas in. /.../ anslutet till ett processventilationssystem med stort luftflöde." 

Jag ser faktiskt mig själv som en ganska tolerant människa. Jag gillar faktiskt folk i allmänhet.

Det första jag gjorde det nya året, var att springa bakom bilen.
Det andra att springa bakom jordkällaren.
Det tredje att kasta mig på marken.
Nej, soptunnan var inte stabil nog som avfyrningsplats för raketerna.
2008 inleddes med viss action.