KlaraAnnaElisabet

Idag har jag inlett min kriminella bana. Jag har stulit en rulle toapapper från tandläkaren.
Jag visste att vi inte hade något papper hemma, och jag kände ingen större längtan efter att gå och handla och sedan släpa med mig den där jättebalen till i skolan. (Måste de säljas i enbart tiobarnsfamiljepack?) Egentligen är det töntigt, för alla vet ju att det är sånt man pysslar med. Bajsar, alltså. Ändå kände jag mig inte fullt så självsäker att jag direkt ville skylta med att jag, Klara Anna Elisabet, är en människa som går på toaletten
Det fanns liksom inte så mycket annat att göra än att stoppa en av de där extrarullarna i min stora väska.
Jag som aldrig ens går mot röd gubbe.

Happs. Här gäller det att vara ute i god tid. Av de tre miljoner melodier jag fått noter till för att lära mig till teatern, passar ingen till de få texter som finns i manus. I och med att jag borde ha börjat på det här låååångt tidigare, känns det inte OK att ringa tant Teaterlärare och klaga. Nej, jag har två saker att välja mellan:

1. Hoppa av hela teaterprojektet med anledning av plötslig död/ alternativt flytt till okänd planet.
   
2. Lösa det på ett kreativt sätt.

Då alternativ 1 inte känns alldeles hundra, återstår då alltså alternativ 2. Och då det är lättare att skriva tre melodier än femton texter, speciellt när man bara har en dag på sig, kan jag numera titulera mig inte bara elevrådsordförande och servitris, utan också Tonsättare till Arbetartearns uppsättning av Ringaren i Notre Dame.
Det blir ju alltid väldigt bra när man vet med sig att man ska redovisa resultatet om en sisådär tjugotvå timmar. Och vill man muntra upp sig, kan man ju alltid tänka på vem man har att skylla. Sig själv, och ingen annan.

Bra grejer:

• Jag fixade de är jäklarns talen på uppropet. Faktiskt.
  
• Jag har haft mina älskade gula skor utan större plågor. Snart är de helt utgådda!
  
• Jag ska få sjunga "Summer in the City" igen!
  
• Jag har 2700 poäng i min studieplan. Nu slipper jag känna att jag är en oambitiös människa bara för att jag går estetisk.

Mindre bra grejer:

• Teatern är på gång att börja, och jag har inte fixat låtarna än. Nothäftet är seriöst fem centimeter tjockt, och utan ackordanalyser. VARFÖR gör jag inte sådant i tid?
  
• En klasskamrats nya frisyr. SUCK. Jag har inte längtat efter alla.
  
• "Till dig som valt Ma C som I-val. Vad kul att du vill fortsätta att läsa matte! Vi kommer att ha två lektioner á nästan två timmar varje vecka. Till första lektionstillfället vill jag att du repeterar de uppgifter som finns på medföljande papper. Gör minst tjugo uppgifter, så har du större chans att förstå min genomgång när vi börjar kursen. Bli nu inte avskräckt! Vi ses!"
  Vadå avskräckt? Jag blir jättepeppad, såklart! Not. Öööh, matlagning A verkar ju rätt spännande. Eller varför inte filmkunskap? Navigering och sjömanskap? Fiske?

Idag har jag för första gången i mitt liv känt lukten av surströmming. Först trodde jag att jag kommit in i ett hem härjat av magsjuka. Sen visste jag inte vad jag skulle tro. Vad jag säkert vet, är att jag, hur hälsingsk jag än är, aldrig kommer att smaka den där fisken.

Slut på sommarlovet. Jag skriver tal till skolstarten och min gitarr är trasig. Hallelujah.
En annan härlig sak, är att jag och Bärten kom på den genialiska idén att gå upp i natt för att se Carolina Klüfts häcklopp klockan 03.00. Behöver jag nämna att vi sedan låg vakna och vred oss och trängdes och svettades i det alldeles för ljusa sovrummet fram till halv fem-tiden?
Ursäkta om jag förstör någons lördag.

...men någon dag ska jag lägga upp bilder på alla mina älskade skor. Så att min goda vän K, blivande psykolog, får tillfälle att ställa en diagnos. Kan man få behandling för sko-oholism?

It is only with the heart
that one can see rightly

What is essential is invisible to the eye

Kan vara världens bästa bok. Någonsin.

Sommarens ...
... återseende: Elin! Oj oj oj vad sjukt efterlängtad hon var när hon till slut puttrade in i min trädgård på sin lilla moppe. Det blev ett möte värdigt en Hollywood-scen, med fladdrande hår, spring mot varandra och tårar som inte bara berodde på fartvinden.
...Hallelujah-moment: Tanten på vandrarhemmet i Tyskland, som när jag efter en stunds samtal förklarade att jag var där på utlandspraktik, förvånad sa att "Jasså, så du är utlänning?".
... outfit: (Nej, var inte oroliga. Jag ska inte börja lägga upp en massa egobilder á la modebloggarna jag inte kan låta bli att läsa) Ljusblå skjorta med "Restaurang Muramaris" broderat över bröstet, svarta (varma!!!) jeans, gympadojor. Och extremt äckliga strumpor. Hallå, orka handtvätta på semestern!
... återupptäckt: The Sims! Dataspelet med stort D - alla spels spel. Nu kan det gärna regna resten av sommaren. Nemas problemas.
... bristvara: Sol. Ledighet. Partaj.

Idag har jag haft ett helt sommarlov på en dag. Solat (tio minuter, sedan blev jag rastlös), slöläst lättsamma romaner, sprungit (och min kondition har inte direkt påverkats negativt av en månad med en dryg mils backcykling varje dag. Hey, I'm Stålkvinnan!), badat i Brunnsjö, varit på stan (vilket är väldigt mycket roligare när man vet att man har en massa dricks hemma i ett kuvert som bara längtar efter att få användas), träffat polare, testat Mo-skolans nya hi-tech-gunga, cyklat hem i natten. Oj oj oj. Godnatt.

Japp, kära läsare (inte så många, men dock mycket kära. Eftersom att ni har tagit er hit trots att jag inte har uppdaterat på evigheter). Här är jag igen. Långsamt går det att skriva, för mina fingrar har inte riktigt vant sig vid sådant här finlir än. De är vana vid att bära tallrikar, korka upp vinflaskor, knappa på kassaapparaten, fälla upp parasoll till tekniskt obegåvade gäster och putsa kristallglas.
Det här skulle kunna bli världens längsta inlägg som ingen skulle orka läsa och jag inte ens skulle orka skriva, så som den rationella 2000-talsmänniska jag är, bjuder jag er nu på ett par glimtar från min sommar.

Jobbfronten:

• Jag har nu avancerat: Från usel diskare i svart sunk-t-shirt till ståtlig servitris i blå skjorta med "Restaurang Muramaris" broderat på bröstet. Hipp hipp hurra!
• Jag vet vad det innebär att jobba natt. När man cyklar hem klockan 04.30 och känner dagen vakna alltmer allteftersom man trampar, då har man jobbat natt på riktigt. (Vem är det egentligen som ringer in och önskar låtar till "Vaken" i P3? Kan någon byta av människan, eller sticka åt honom ett par vettiga skivor? Att lyssna på "Källar-Anders dansvisa" alternativt "Fuck fuck die die" (typ) klockan halv fyra på morgonen medan man väntar på att brudparet ska parta klart, är inte peppande.)

Kulturfronten:

• "Romeo och Julia" på Große Treppe i Schwäbisch Hall är inte fy skam.
• Besök på kommunala musikskolans öppet hus-dag! Även detta i Schwäbisch Hall. Och förlåt, förlåt, förlåt, Gunnar för allt gnäll. Jag har haft nytta av musik-orden!!!! Jag lovar nu dyrt och heligt att aldrig mer klaga på glosor. All kunskap kan ha ett värde.
• Hamlet i Roma klosterruin på Gotland. Svart och bra.
• Och så kanske det bästa av allt: Min och Malins flask-orkester i Schwäbisch Hall! Ta tio tomflaskor, ett par liter vatten, en trasig gitarr och ett par skapligt musikaliska människor. Stäm flaskorna i skala, släng ihop några snygga stämmor, greppa gitarren och spela och var lyckliga, gott folk!

Ledighetsfronten:

(Lägg märke till det tomma utrymmet här)

Sol-och solbrännafronten:

(Även här. Sorgligt nog, eftersom att jag verkligen har längtat efter att bli i alla fall lite, lite, pyttelite snygg. Men tyvärr. Jag har kapitulerat och vänt mig till husguden Dove för att tanka lite skönhet på flaska.)

Shoppingfronten: Något bättre. Ingen tid på Gotland, men ett par vändor i Stuttgart iaf. Jag har ett par höga shorts som jag avgudar och förmodligen aldrig kommer att våga använda. Någon som vill byta en smart, modig hjärna mot min töntiga fegis-skalle?

Tja. Ett sommarlov i mycket korta drag. Nu ska jag ha lov på riktigt, hade jag tänkt. Jag har inte haft mer än sammanlagt en vecka ledighet, om man drar bort resdagarna. Nu blir det sol (snälla!!), umgänge och partaj. Hoppas jag. Sommarlov, mina vänner. Det är det som är grejen.

Tips från coachen: Löpning med moppe is the real shit! Ja, ur miljösynpunkt är det ju förstås verkligen shit på riktigt, det måste jag tillstå. Men ur peppsynpunkt är det så kul! Tänk intervallträning med en moppe bredvid som du måste hänga på. Och så ropar man "Okej, nu kör vi i 18 km/h fram till skolan, och höj sen till 21 fram till Högsgården!" Japp, jag är en riktigt töntig löpoholic, and I'm fucking proud of it.