What's up?
Undrar frågeställaren hur jag mår, vad jag gör, eller vill han bara verka cool och hiphop-aktig?
Jag känner mig alltid extremt dum.
Det är ungefär som när tyskarna säger "Naaa?", och tittar på en som om man vore ett gulligt litet djur.
Jag blir bara helt förvirrad.
Människor som tror på andras godhet
Korkat, kan det tyckas.
Jag tycker att det är fint med människor som tror på andras godhet.
Förresten finns jag numera hos
c/o Förstner
Lettenweg 40
79 111 Freiburg
och jag skulle bli extremt glad över att få ett brev, ett vykort eller en tvåochenhalvmånadersförbrukning av Fjällfil.
Bartenders i pälsmössa gör mig lycklig. Fyra kronor i veckan gör det inte.
Jag ville bara säga att jag inte är ständigt olycklig, även om det kanske kan verka så här i bloggen. Det finns väldigt många saker att vara glad över i mitt Tysklandsliv.
Jag bor med vänliga människor i ett hus med väggar fulla av barnteckningar (och med kalla golv som tvingat mig att köpa sockor. Sockorna med halkpluppar under var de billigaste, så nu har jag köpt dem och min lillasyster tycker att jag är hopplösast i universum.)
Jag sitter i timmar på biblioteket och njuter (på något märkligt självplågande sätt) av att plugga tysk grammatik.
Jag "tar en öl" på KGB, den rysknischade knäppa klubben med röda väggar, bartenders i pälsmössa och musik utvald av DJ Vodkaboy.
Jag umgås med människor jag är enormt glad över att ha träffat.
Jag sjunger i en studentkör där filosofin är att man ska släppa alla prestationskrav och låta musiken flöda fritt.
Jag lever lyxliv, tack vare höjningen av studiebidraget.
Allt är sant utom det sista. Jag får fyra kronor extra i veckan. Tack så hemskt mycket snälla staten, det ska jag lägga på något fint. Sparar jag i tre veckor, hade pengarna närapå räckt till ett paket tuggummi om jag inte bott ett land med euro och fått studiebidrag från ett valutasvagt Sverige.
Som sagt, kära bloggläsare: Jag mår bra.
Om att gegga i ett sår
Ibland kanske man inte ens vill att det ska läka.
Vargsångseran är över
Igår flyttade jag till ett kallt hus med en vacker mamma, en stenhård säng och ett ostämt, men dock existerande piano.
Det känns säkert finfint om någon vecka, men just nu är det mest sorgligt att inte längre tillhöra gänget på bilden.
Om spårvagnsotålighet, klackverzichten och Annika Anka
Sex säkra tecken på att man börjar bli hemmastadd i Freiburg:
- Man blir irriterad när man märker att man måste vänta fyra minuter till nästa spårvagn. (I Hudiksvall var man glad om nästa buss kunde väntas inom fyra timmar.)
- Man upplever de konstiga tyska fönstrena (med en konstruktion som kräver sin ingenjör för att kunna öppnas) som fiffiga
- Man börjar tycka att en normal fest börjar vid halv ett på natten, och att det är lagom att gå ut vid två-tiden
- Man väljer skor efter var i staden man tänker hålla hus. Man har nämligen lärt sig genom livets hårda skola att ska man till Altstadt och dess kullerstenar med djupa skåror, är klackar ett big no-no
- Man tycker att det vin är hutlöst dyrt om det kostar mer än trettio kronor
- Man vet inte vem Annika Anka är. Och måste googla henne, för att då upptäcka att det visst var Anna hon hette.
Almondyådaim, mandeltrta, mo´rkchokolad eller blabär?
Idag gjorde jag mitt första besök på IKEA i Freiburg. (Ja, jag vet att jag alltid hånat svenskar som flyttar utomlands och sedan hänger på IKEA, men Tobbe ville ha sällskap och jag var trots allt lite nyfiken.)
Det var en rätt intressant upplevelse.
Man är omgiven av gult och blått och och skyltar som helt emot tysk artighetsstandard tilltalar en med "Du".
Man kan beundra bilder av "Schwedische Kultur: Bjerred Kallbadhus" och andra typiskt svenska saker som man aldrig hört talas om.
Och det finns en Schwedenshop med Ballerinakex, älgformad pasta och lingonsylt.
Finast var dock tårtdisken som syns på bilden nedan.
Maybe our time is short, därför tog jag med mig en kinesisk sidentofs till dig
Den nyinflyttade kinesen dyker upp i korridoren (iklädd en tjusig tvådelad sidenpyjamas). Får syn på mig, kommer plötsligt på något.
"Oh! Ehrm, you, this one... (sträcker sig över mig och plockar upp någon slags liten röd sidenprydnad med hängande tofs som tydligen hängt på anslagstavlan utanför dörren till mitt rum) It's like... (letar ord) ... like a small gift for you! Chinese, yes? Or... maybe not Chinese... (tvekar lite, fortsätter leta ord) ...you know, I've brought it from China, it's for you, because... maybe our time is short, ja? So it's a small gift, yes, a small gift for you."
Jag gillar att bo här.
Dagens outfit(!!)
Ja, alltså inte en riktig dagens outfit, förstås. Men jag tänkte att ni kanske vill se hur man klär sig i Freiburg den sjunde oktober.
Hoppas att ni har det bra hemma i den svenska frosten. HA! HA! HA!
Alperna
Fantastiskt. Helt fantastiskt.
