Lübtheen, ich komme!

Väskan är slutligen packad. (I år ska jag börja i tid så att jag slipper stressa på slutet och glömma en massa grejer, pyttsan. I morse började jag med packningen.)
Oändligt många par skor är sorgligt lämnade hemma.
Rummet är lämnat i ett skick som man med lite god vilja och en kraftigt kisande blick kan kalla städat.
Jag hoppas på att kunna uppdatera er på mina häftiga äventyr i en den lilla håla, modell Delsbo, i gamla Östtyskland, där jag kommer att tillbringa sommaren. Med en massa förhoppningsvis coola kulturtyper (nu måste jag ju för bövelen få användning förmusikorden, Mathilda. Die Ziehharmonika wartet auf mich!) i färd med att sätta upp ett folkligt skådespel.
Funkar det inte med moderniteterna där borta, ses vi i september om ni fortfarande minns mig vid det laget.
Se till att göra er en riktigt fantastisk sommar, vänner!

Köttkex

Dagens fula slangord, uppfunnet av min kära lillasyster: Köttkex.
Kan någon klurig läsare eller läsarinna lista ut vad det betyder?
Ledtråd: Det ursprungliga ordet kan kopplas till en större ort i närheten av den plats där jag kommer att befinna mig om en vecka.

Vackrast i Sverige?

Ny annons på bloggen:
Är du vackrast i Sverige?
Oh my God. Jag kanske har varit lite väl tjatig om mina läckra ben och mina jämna tänder.
Ursäkta. Jag tar tillbaka allt jag sagt.

Stora Resdarren

Ungefär en vecka före avfärd mot Tyskland, har Stora Resdarren som vanligt infunnit sig.
Stora Resdarren angriper min hjärna och förstör effektivt det lilla uns av självförtroende jag med mycken möda lyckats bygga upp där inne.
Stora Resdarren talar om för mig att jag på inga villkor ska få för mig att jag kommer att lyckas där nere.
Jag kommer inte att göra mig förstådd, då min tyska är under all kritik. (MVG i Steg 6 är ingen garanti för någonting)
Folk kommer att sucka åt mig och irriterat viska bakom min rygg.
I bästa fall blir jag placerad i en källare någonstans, där jag får stapla plastmuggar på varandra (eller någonting annat av likvärdig svårighetsgrad).
Med andra ord: Stora Resdarren eliminerar effektivt all logik, och ersätter den med darr och depp.

Så håll er undan ett tag, kamrater, tills dess att jag har blivit en vettig människa igen.
Eller lägg en hand på min slokande axel, klappa mig vänligt på huvudet och säg att jag är bra.

Ett missat samtal från landsnummer 0031

Gud gillar mig inte idag. Alls.
Eller så vill han bara att jag ska förkovra mig i dammsugning och inte i telefonsamtal med Holland.

Sommarlov

Jag önskar att den här sommaren var en sommar som alla andra.
Att den skulle avslutas med att skolan börjar igen.
Bara så att man slapp försöka bli vuxen i höst.

Jag och PC

Idag har jag försökt bekanta mig med min fina studentpresentslaptop.
Vi har dock en bit kvar till att bli riktigt tighta. Den är nämligen en PC, vilket jag som Mac-förespråkerska blir helt galen på.
Om jag av någon anledning blir rik i framtiden, ska jag anställa en person som sitter hos Bill Gates varje natt.
Var femte minut ska min anställde peta på Mr. Gates så att han vaknar, och väsa i hans öra: "Vill du uppdatera ditt virusprogram? Vill du konfigurera blablablafilen? Programmet har utfört en förbjuden åtgärd och kommer att avslutas."
Då kommer han minsann att ångra bittert att han inte gjorde ett mer användarvänligt datasystem.

The last larvighet

Till alla er som med spänning väntat på testresultatet: Det stora vattenfasthetsprovet ställdes in.
Det kändes helt enkelt inte rättvist mot Lumene att kombinera spöregn och avsked. Det vore för mycket begärt att mascaran skulle klara av den mördarmixen.
Dessutom ville jag inte stanna i avskedsobjektets minne som "min tvättbjörnssminkade flickvän" tills dess att vi ses i september.
Nu ska jag en gång för alla sluta att skriva en massa larvigheter här, och återuppväcka mitt gamla cyniska jag.
Jag vet ju att hon ligger och lurar där någonstans bakom all romantik och rosa lycka.

Klara presenterar: The final Waterproofprov

Dåligt med bloggande nu. Det är sommar, kamrater.
För er som inte vet, kan jag meddela att jag har en enkel biljett till Tyskland och känner mig häftig, äventyrlig och skräckblandat förtjust.
Något mindre förtjusande är vetskapen om att jag klockan sju imorgon bitti ska stå på Hudiksvalls station och Hollywood-vinka och prova fastheten i min mascara. Den klarade av studentbalens duggregn. Morgondagens avvinkningsprocedur blir kraftprovet som avgör huruvida mascaran verkligen är värd namnet Waterproof.

Och den ljusnande framtid är vår


Studentdagen var verkligen en dag av äkta lycka. Hela Hudik lär nu har fått beskåda mina felfria tänder, blottade i stans största och mest osläckbara studentleende.
Nu är det mest tomhet kvar.
För ES05B, fyfan vad vi är bra.
Fyfan vad jag har älskat oss.
Jag önskar oss alla världens största lycka i livet.

Här har vi förresten den första bilden av den karl som hittills gått under namn som Baldejten och Gitarristen.
Jag ville vara lite cool och hålla honom borta från bloggpublicitet, precis som Blondinbella med sin Mr. X, men kunde inte hålla mig från att publicera den här söta bilden.
Vi ser så himla gulligt larvnöjda ut, och så blir jag lycklig över att Karins diskborste matchar mina kära röda Stuttgart-skor.

Rädda världen istället

Förresten. Ni som tänkte köpa en fånig liten nalle i studentutstyrsel att hänga på mig imorgon:
Ge en tjuga till Unicef istället.
Blommor mottages dock tacksamt för den som går i sådana tankar.
Jag klarar inte av att vara ädel fullt ut.

Spelar du piano?

"Nämen... Uhm.. Spelar du piano? Du tar pianolektioner, alltså?
Uuuhmmm... Det förklarar ju en del...
Det är därför du är så bra, alltså?
"

Detta sagt av min lärare, efter att jag under tre år har verkat som pianist på estetiska programmet.
Roger Frank. Jag kommer att sakna dig.

Vänta älskling, jag ska bara ta bort min stomipåse

Att vara tandställningsfri är underbart.
Dock finns ett litet problem: En plastskena i vilken man måste ha tänderna dygnet runt en vecka, och sedan varje natt under ungefär ett år.

Jag vill inte klaga, men jag tror faktiskt att nyss nämnda plastskena platsar på min
osexighetslista.
"Vänta älskling, jag ska bara ta bort min plastskena."
"Vänta älskling, jag ska bara spänna loss mitt träben."
"Vänta älskling, jag ska bara pilla ut mitt emaljöga."

Jag älskar mitt liv.

The world has smiled to me. From now on, I'll smile back with pride.



Fem års fängsling bakom metallgaller.
Och tro mig, det är värt varenda sekund.

Torka skåpluckor (världshistoriens tristaste bloggrubrik, oh yeah!)

Förutom att jag har klackskor när jag städar, brukar jag spela Marit Bergman. Det gör också proceduren lite roligare.
Idag lyssnade jag en massa gånger på
den här underbara låten och tänkte på att vi i Es05b faktiskt gör den med ännu härligare och ärligare energi.
Och så blev jag lite gråtmild igen samtidigt som lyckan pumpade i kroppen. Sådär som det kanske är normalt att vara inför studenten.

I alla fall, bestod dagens städinsats delvis av att torka av skåpluckorna i köket.
En hel del städning kan jag faktiskt erkänna som nödvändig, men att torka skåpluckor?
När man tittar på skåpluckor, ser man just skåpluckorna. Inget mer.
När man sedan ska torka av dem, ställer man sig på en millimeters avstånd och lyckas ibland urskilja någon enstaka fläck som man då torkar bort med hett vatten och såpa.
Sedan backar man ifrån sina nyavtorkade luckor, och finner till sin besvikelse ingen som helst skillnad mot tidigare.
Min åsikt att skåpluckeavtorkning endast resulterar i förslösad handkraft, en balja brunt hetvatten och en matsked Allrent som gått till spillo.
(Och ja, jag är medveten om att det här inlägget kommer att resultera i diverse husmorsrelaterade annonsörer i min blogg. Hurra!)

Från metallmonster till skönhet

Imorgon är den stora dagen.
Dagen då jag ska gå över gränsen till De Vackras Sida, efter nästan fem år i metallhelvetet.
Jag kan knappt fatta det.

Dammsuger i heels

Ibland när jag ska städa, tar jag på mig högklackat.
Det är lite opraktiskt, men tio gånger roligare och åtminstone femtio gånger glammigare än att springa runt i strumplästen.
Herregud, jag är ju smått störd. Eller åtminstone Elle-skadad.
Jag hoppas att ingen av manligt kön läser det här inlägget. En man skulle aldrig förstå.

Hemma igen

Cypern var härligt! Och ännu härligare var det att komma hem, nu när det stod en lockig gitarrist och väntade på perrongen.
Förresten tänker jag sälja min balklänning.
Nu tänker jag ha hotpants på balen istället.
De här snygga benen ska fanimej inte stängas in i någon långklänning.