Efterlyses: Mina läsare

Vart har ni tagit vägen, mina kära läsare?
Har ni till slut insett att jag aldrig kommer att skriva om pälsmössor eller nagellack eller Bindefelds senaste galapremiärer? Jag gjorde ju ett tappert försök igår, med att lägga upp en bild på ett par nyinköpta skor. Arbetsskor, visserligen, i modell farmor. Men dock ett par skor.
Jag saknar er!

Osexiga listan

Jag lyssnade igår till en diskussion om vad som är det osexigaste som finns.
Debattörerna kom fram till följande toppkandidater:

1. Att snyta sig
2. Underställ


Jag skulle vilja lägga till ett par ytterligare punkter:

3. Att äta banan
samt 4. Strumpor i sandaler

Någon som har fler förslag till min osexiga lista?


KlaraAnnaElisabet - Pessimist No More?

Postat av: Erik
Vad skönt det vore om alla var så nöjda! Världen kan behöva fler som tänker så tror jag.
Men är inte det lite mot titeln på din blogg? Tänkte på "Mitt liv som pessimist...". Men man kanske kan vara en pessimistisk livsnjutare? Vad vet jag?


Postat av: Klara
Erik: Du har tamefasiken rätt. Jag har ju helt och hållet gått ifrån min image. Antingen får jag byta bloggtitel till "Mitt liv som en lukta-på-blommorna-brud", eller så får jag skapa mig ett bittrare bloggaralterego.

Postat av: Herr Lindberg
Jag tycker förvisso att namnet på bloggen är rätt stiligt, men there aint nothing wrong in feeling right, så du borde kanske känna på lite nyskapande =) jag anser det som en bra idé iaf =)

Tittar jag tillbaka på den senaste tiden, upptäcker jag att mina observanta läsare faktiskt har rätt i sina iakttagelser.
Med andra ord: Tanken har börjat födas så smått på att hitta på ett nytt namn till bloggen.
Är det någon som har några förslag?
Alla bidrag mottages tacksamt och belönas med ett signerat exemplar av min nu så gott som färdigskrivna projektrapport.

Efterlysning: Minns någon "Peta näsan"?

Det finns en grej, en otroligt onödig sådan, som jag verkligen inte kan sluta tänka på. Det är en sådan där tjatig tanke som dyker upp i huvudet när man vaknar på natten och inte har några prov att oroa sig över.
Såhär ligger det till:
Jag är övertygad om att som liten ha sett ett TV-program som hette "Peta näsan", men jag verkar vara ensam i hela världen om att ha sett det. Inte ens mina syskon kommer ihåg det. Dessutom är mina minnen av programmet så skruvade att jag funderar på om det möjligtvis var så att jag har haft en återkommande dröm om det här TV-programmet.
Nu vänder jag mig till er, mina ärade läsare, för att återigen be er om stöd.
Minns någon "Peta näsan"? Det måste ha gått på lördagar, för jag kommer ihåg att vi åt godis under tiden.
Jag kommer inte ihåg så mycket av innehållet, men ett återkommande inslag var en film som illustrerade ett ordspråk, och så skulle tittarna gissa vilket ordspråk det var. I studion fanns en bildtelefon, och alltid ringde en tjej som hette Greta in (som jag på senare tid har förstått var en skådespelare och inte en overkligt korkad människa) och gissade på diverse konstiga saker och trodde att hon vann.
Ringer det någon klocka hos någon?
Högst tacksam för svar!