Resrapport - tillägnas turisternas skyddsängel i en blü van

  • Dagens, nej ürets ros gür till damen som süg oss pü vägen när vi letade efter das Freibad. Betedde hon sig som en normal människa, dvs bara süg oss och körde vidare? Nepp. Betedde hon sig som en nügot mer uppmärksam människa, dvs süg oss och noterade att "Hrmm, där gür tvü vilsna utbölingar, kanske pü jakt efter das Freibad"? Nepp. Betedde hon sig som en vänlig människa, dvs stannade bilen och ropade "Sucht ihr was?"? Japp. Hon backade tillbaka, stannade vid oss, frügade om vi letade efter nügonting. Och när vi sedan frügade efter badet, betedde hon sig dü som en hjälpsam människa, dvs beskrev vägen dit? Nepp. Dü betedde hon sig som änglarnas ängel, dvs bad oss hoppa in i bilen (Jag tänkte en halv sekund att man inte ska hoppa in i främmande bilar som tillhör främmande människor i främmande länder, men sedan kom jag pü att jag hade lovat mamma att tro gott om folk), och SKJUTSADE oss dit medan hon beskrev vägen, sü att vi skulle hitta nästa güng. Besten Dank, du underbara kvinna!
  • Vi var ytterst nära att inte komma av i Hessental när vi ükt hem efter en dag i Stuttgart. Jäkla tyskar att bygga omöjliga tügdörrar. Man müste vara bodybuilder för att lyckas slita upp dem. Under tidspress räcker inte ens det. Dü krävs det en Pippi Langstrumpf eller mer.
  • Vi für inte vara pü vürt favoritinternetcafé längre. Anledning: En ovanligt larvig regel. Här i Tyskland für man beställa sprit pü puben, men inte kolla sina mail ifall man rükar vara i samma lokal sopm en spelautomat. Suck.

    Nu är datatiden slut här pü biblioteket. Bis später!

Nügra sanningar frün Schwäbisch Hall

  1. Vackra städer kan faktiskt vara njutbara när man inte har hela familjen i släptüg. Till och med att strosa kan vara väldigt trevligt ibland.
  2. Jag har hittat ett sunkigt Internet-café som bara tar ynka 1,50 ? pro Stunde.
  3. Man säger faktiskt Najaaa ibland. Lite oftare än jag trodde. Men inte ütta günger per uttalande, och därmed inte alls sü ofta som Mr. Najaaa hemma i Sverige tror.
  4. Hos familjen Gabler äter man ingen middag. Det är lite plügsamt. Dessa ständiga smörgüsar Kotzt mich an, sü att säga.
  5. Här finns inga a:n med ring över. Men det kanske ni redan har märkt.
  6. Imorgon är det midsommar, och jag och Malin har blivit ombedda att jobba extra och förskjuta helgen till söndag-mündag. Vi müste nämligen städa tio tusen rum pü lördagen, eftersom att det kommer tvü nya grupper pü mündagen.
  7. Min bild av vandrarhemmet som ett ställe som myllrar av snygga ungdomar med ryggsäck och solbränna, visade sig vara lite... Lite felaktig. Myllrar gör det sannerligen, men inte av läckra, flirtsugna backpackers i artonürsüldern. Nej, i stället finns här en miljard ütta- till fjortonüringar, varav ett gäng är "ein bißchen zurückgeblieben".
  8. Vür käre Herbergevater, Herr Gabler, ser ut exakt som jultomten. Och üker motorcykel.
  9. Om jag verkligen älskade att diska, skulle jag fü mitt lystmäte i sommar. Först de här fyra veckorna, sedan tvü resdagar och sü direkt in pü restaurangen pü Gotland. Men vafan, man lever ju bara en güng.
  10. Jag har fütt användning för en massa larviga grejer vi har gjort pü tyskatimmarna. Jag vet inget värre än att sitta och klämma in en massa ord i skallen, t ex när vi skulle lära oss en massa köksutrusning och skit. Sü sjukt oväsentligt, tyckte jag... Tills nu. Nu vet jag exakt vad jag ska kasta mig efter när Frau Gröger behöver en Untertasse eller en Kuchenteller. Vi har även frügat om vägen. Allt för dig, min Gunnar.

Hosch au a oagnehm-grea-ogschdrichns Gardadierle?

Hej då, alla människor!

Nu har jag laddat in CD-böcker på iPoden och handlat solkräm och våtservetter och allt annat sånt där som
man behöver. Dock har jag inte packat än...
Dialekten lär bli jobbig. Jag läste på tyska Wikipedia, och det bara myllrade av Merkmale och annat kämpigt. Dagens rubrik handlar om en otrevlig, grönmålad trädgårdsgrind, och är ett exempel på en schwäbisk Zungenbrecher.
Jag får se om det blir något bloggande från Tyskland. Från Gotland lär det i alla fall inte bli någonting, men om inte annat så är jag här igen i augusti. Då ska jag ha lärt mig att äta Sauerkraut och att prata flytande schwäbisch.

Jag önskar er världens bästa sommarlov, för det ska i alla fall jag ha!


Som en apa

Vet du vad jag har tänkt på? Du ser liksom ut som en apa. Fast alltså, inte på något negativt sätt.

Hört igår på Viktors fest. (Nyss nämnde apman stötte på mig hela kvällen. "Alltså, du måste ju vara värsta seriösa människan. Och ändå är du så snygg!" Suck. Jag har alltid en sådan fantastisk tur med allt.)

Glad sommar - här får du en ananas!

Jag och Iris var på Edstas examen. Sexorna delade inte ut söta små liljekonvaljbuketter till sina lärare, som sig bör vid en regelrätt skolavslutning. Nej, istället kånkade de upp en stor korg på scenen, en korg full med ananas. Det var det roligaste jag har upplevt på ett tag.

(Avresa i övermorgon!!!)

En hyllning till Gunnar, der Rentner

Imorgon är dagen D. Dagen Sista Tysktimmen Med Gunnar innan han går i pension. Jag hade planerat att plocka blommor och rita teckningar, men det lär inte bli av. Istället ska jag kila iväg till tandläkaren efter tio minuter, så jag missar hela den där tårfyllt farväl-grejen. Jag mötte honom idag och frågade vad vi skulle göra imorgon på lektionen.
"Titta på era nationella prov, och så tänkte jag prata lite mer om adjektivböjning. Och så ska vi se varandra i ögonen och önska varandra en glad sommar", blev svaret.
Sedan sa han att jag är "i topp av de elever han haft", och plirade lycklig mot mig med sina snälla gamla ögon. Kan man annat än smälta för sådant?

(Här tänkte jag skriva en hyllning på tyska, men det törs jag inte eftersom att Klaus, min tyske farbror, regelbundet besöker min blogg.)

Att ta ett morgondopp i vallgraven

Vår mystiske granne håller på med ett nytt byggprojekt efter de läskiga fönsterluckorna förra sommaren: Han har gjutit ett gäng betongklossar, och staplat upp dem i fyra små torn längs vägen. Antagligen ska det bli något slags insynsskydd, ett plank eller nåt, men vem vet?
Det vore intressant att komma hem från Gotland och upptäcka att han har byggt om sin röda stuga till ett fort, och att vi kan dyka direkt från vårt köksfönster för ett morgondopp i vallgraven.

Åtta nya bekännelser

Åtta nya bekännelser om mig
  1. Jag är sjukligt snål. Att lägga femton spänn på en flaska Loka gör ont i mig. Dessutom har jag ett väldigt barnsligt förhållande till pengar: Instinktivt tycker jag att HUNDRA KRONOR är mycket pengar, oavsett om det är till ett par jeans eller en bussbiljett
  2. Jag cyklar nästan alltid på högsta växeln
  3. Jag kan bli sjukt sur för småsaker. Kommentarer som "Öh, du har bränt dig lite på axlarna" kan liksom sticka till i magen och göra mig på jättedåligt humör om man har otur
  4. Jag kan inte sy, men är en fanatisk säkerhetsnålsanvänderska. Till allt.
  5. Jag blir galen på onödigt småprat. När folk går runt och säger sånt som "Jahaja..." och "Jaaa, titta, nu kommer solen" brukar jag lämna rummet
  6. Jag har alltid med mig tandpetare, läppcerat, Alvedon och våtservetter
  7. Jag älskar att berätta historier, och har en tendens att överdriva för att göra dem lite bättre
  8. I hemlighet är jag tokig i kläder och sånt. Jag kan stå framför spegeln i timmar (oftast sent på kvällarna) och leka med olika stilar och kombinationer. Som jag sedan aldrig använder, eftersom att det ser för genomtänkt ut och då kan folk fatta att jag inte alls är så laid-back som jag vill verka.


Uppdatering på glasögonfronten: Optikern tyckte att jag skulle göra någonting roligare för pengarna än att köpa ett par glasögon. Nu när det är sommar och jag är ung, fanns det så mycket annat, tyckte hon. Vad tycker hon att jag ska köpa, till exempel? Knark och sprayfärg?

Gablers vs svensk sommar

När det är sol och varmt på dagarna och grillning på kvällen och man får slåss med Iris om täcket hela natten och springa ut barfota på gräsmattan på morgonen... Då känns det inte längre som någon särskilt bra idé att tillbringa fyra veckor på ett vandrarhem hos Herr und Frau Gabler (som för övrigt inte svarar på mitt mail!).
Och restaurang Muramaris vill helst att jag som är så otroligt duktig ska jobba i princip varenda dag när jag är nere på ön.
Snälla, jag vill bara ha några veckor riktigt sommarlov! Sedan lovar jag att ta världen med storm.

Känner du någon ful?

Idag haffades jag utanför Kvantum av tre okända tjejer i tioårsåldern. Följande samtal utspelade sig:
Tioårig tjej: Är du punkare?
Jag: Ööööh, nää... (Värt att tillägga är att jag var klädd i en vit klänning från H&M, vita små söta tygskor och har långt blont hår)
T: Nähä.
J: Varför undrar du det?
T: Nää, jag bara undrade. Tycker du om dem?
J: Vadå, om jag tycker om punkare?
T: Mmm.
J: Ööööh... Jo, jag känner väl några trevligare punkare...
T: Tycker du att de är snygga?
J: Öööööh... Det finns väl både snygga och fula punkare... (Lite lagom diplomatiskt sådär)
T (Tänker gå iväg, men hejdar sig): Känner du någon ful?
J: Vadå, om jag känner någon som är ful??
T: Ja. Nån punkare som är ful.
J: Öööh... Jo, det gör jag väl...
T: Okej. Hejdå!
(Tar med sig sina två kompisar och sin cykel och drar iväg)

En stilstudie i hur man överanvänder designfunktionen "Numrerad lista"

Jag har som bekant ingen bilddagbok, eftersom att
  1. Jag bara har en sån där urgammal kamera som jag fick när jag fyllde sju, och som dessutom är försvunnen
  2. Jag ändå inte gillar att ta bilder på mig själv där jag gör söta poser eftersom att jag helt enkelt inte ser söt ut
  3. Jag, om jag nu ändå hade haft en kamera och lust att ta posebilder, ändå är för mån om min omvärld för att plåga dem med äckliga bilder av mitt ansikte.

Därför får jag ingen sån där rolig utmaning om att skriva fem "bekännelser". Men eftersom att jag är en sådan häftig och självständig människa, kan jag "bekänna" saker utan att någon har bett mig om det. Hah! (Och eftersom att ingen har utmanat mig, måste jag inte hålla mig till några löjliga regler och begränsa mig till fem små ynkliga bekännelser. Håll till godo!)

Fjorton bekännelser om mig
  1. Jag håller fortfarande på det här med lördagsgodis
  2. Mina ben och fötter är det snyggaste på min kropp. Med rätt klen konkurrens, får det erkännas. Men jag skulle lätt kunna bli fot-modell.
  3. Jag brukar spela upp små teatrar i huvudet och hitta en massa galna grejer som jag sedan tror på själv
  4. Jag kan utan problem äta en BigBag chips på en kväll. Och ändå är jag underviktig.
  5. Jag har en jättelarvig rädsla för att folk ska förstå att jag bryr mig om mitt yttre.
  6. Min familj har sex morgontidningar om dagen. Om man räknar DN's delar som en enda tidning.
  7. Jag tycker att det är läskigt att ringa och beställa klipptid
  8. Jag hade en insändare med i KP med foto och signatur när jag var tolv (Den dagen det numret kom ut, var mina fifteen minutes of fame!)
  9. Jag har bestämt mig för att gå med i Lysistrates kärleksstrejk för världsfreden. Jag lovar att strejka med kropp och själ ända tills jag hittar någon som vill göra mig skyldig till strejkbryteri.
  10. Jag är fullständigt besatt av bokstäver, och kan fastna i "Mersmak" eller "Vi i Villa" eller "Allers" från 1987
  11. Jag går aldrig mot röd gubbe om jag inte har sällskap med folk som tvingar mig
  12. Jag avskyr, och då menar jag verkligen avskyr pianostycket "Für Elise". Om inte Beethoven redan var död sedan rätt många år tillbaka, skulle jag åka till Bonn, söka upp honom och trycka upp hans jäkla notpapper i onämnbara kroppsöppningar. (Förlåt, käre Ludwig. Jag vet att det egentligen inte är ditt fel att stycket fullständigt massakerats av alla jäkla nybörjare som tror att bra framförd musik är detsamma som att spela någonting så snabbt, högt och så många gånger i sträck som man bara kan. Men eftersom att du ändå är död, kan jag väl få leva ut mina aggressioner på dig istället för på pianoungarna?)
  13. Jag har en image som en vän av finkultur, men jag älskar att läsa serietidningar
  14. Jag kan en massa konstiga grejer utantill. Bland annat texterna till signaturmelodierna till världshistoriens alla barnprogram (har jag nämnt att jag har en tendens att överdriva?), replikerna till "Examen i Ruskaby skola" där jag spelade lärarinnan när jag var åtta år, och en lång sångtext om lidande. På italienska.

    Nu ska jag plocka ur diskmaskinen.