Andra familjer pryder sina vardagsrum med älghorn. Hos oss kör vi på valthorn.



Vad det är som hänger på väggen?
Äh, det var bara pappa som råkade backa över min lillasysters valthorn med bilen.

Tillbaka?

"Jäklar, du har bott där sjukt länge nu!" påpekade en god vän till mig igår, och det slog mig att hon har rätt.
I snart ett och ett halvt år har jag bott i Freiburg, i fyra olika hus med tre olika spårvagnsstationer. Det fjärde huset ligger långt bort från allt vad spårvagn och civilisation heter.

Det har blivit till vardag att bo i Tyskland. När min väninna berättade att hon funderade på att åka till Frankrike och plugga, var min första reaktion "Wow, vad häftigt och spännande!" och grämde mig lite för att jag inte vågar göra sådana modiga, vilda saker som att läsa utomlands, och dessutom säkert är för dum för att klara av något sådant.
Sedan kom jag på att det ju är just det jag gör, utifrån sett. Det är bara att det att det tyska universitetet är det universitet jag vant mig vid. Att jag har min egen plats på biblioteket, vet vilken mat som är ätbar och inte i matsalen och kan alla toalettväggsdikter utantill.

Är det något att läsa om, en vanlig människas vanliga vardag i Sydtyskland?
Vad säger ni, vill ni läsa om jag börjar skriva igen?

Om kakvägran


Typiskt! Bara för att jag inte har ätit upp de tyska Lebkuchen jag fick av mina svenskelever, ska Internet krångla.