Hudiksvall
När jag tänker på hur jag sitter på tåget om snart tre veckor, när vi åkt förbi Tierp och Gävle och Söderhamn och alla resenärer som är kvar ombord är de som använder dubbel negation och inte böjer adjektiven predikativt dom är inge snäll dom e och det äntligen börjar stinka svavel från pappersbruket och det plingar till i högtalarna och någon säger "Så var nästa uppehåll Hudiksvall. Hudiksvall, nästa".
Hur jag då reser mig och blir stående i gången framför dörren, svettig och eländig och med en väska som inte vill stå själv utan måste lutas mot benet så att man nästan blir förlamad, och hur tåget bromsar in och sakta rullar in på stationen där lycklig-nervös mamma söker efter mig med blicken.
Då kan jag inte hjälpa att det pirrar alldeles hemskt härligt i magen.
Hur jag då reser mig och blir stående i gången framför dörren, svettig och eländig och med en väska som inte vill stå själv utan måste lutas mot benet så att man nästan blir förlamad, och hur tåget bromsar in och sakta rullar in på stationen där lycklig-nervös mamma söker efter mig med blicken.
Då kan jag inte hjälpa att det pirrar alldeles hemskt härligt i magen.