Mümmeln

Efter två år i Tyskland lär man sig inte längre tjugofem nya ord varje dag, men väl ett par tre.
Mitt nya favoritord betyder ungefär "tugga fort, fort och omständligt som en kanin".
Man måste ju bara älska ett språk som har ett eget verb för det.

Överentusiastisk?


"...och vi har återigen dragit 599 kronor från ditt konto. "

Sista tyska tentor

Nu har jag skrivit mina sista tyska tentor, haft mina sista tyska redovisningar och mina sista tyska seminarier.
Tre veckor till ska jag vara här för att skriva mina sista tyska uppsatser, sen flyttar jag och min första och bästa tyska darling norrut till hav och skog och lingonsylt!
Den planerade enda terminen 2009 i Freiburg blev två år, men nu är det nog slut.
Tror jag, trallalla.

Hudiksvall

När jag tänker på hur jag sitter på tåget om snart tre veckor, när vi åkt förbi Tierp och Gävle och Söderhamn och alla resenärer som är kvar ombord är de som använder dubbel negation och inte böjer adjektiven predikativt dom är inge snäll dom e och det äntligen börjar stinka svavel från pappersbruket och det plingar till i högtalarna och någon säger "Så var nästa uppehåll Hudiksvall. Hudiksvall, nästa".
Hur jag då reser mig och blir stående i gången framför dörren, svettig och eländig och med en väska som inte vill stå själv utan måste lutas mot benet så att man nästan blir förlamad, och hur tåget bromsar in och sakta rullar in på stationen där lycklig-nervös mamma söker efter mig med blicken.

Då kan jag inte hjälpa att det pirrar alldeles hemskt härligt i magen.

"Det börjar bli vår"

Det är någon slags sommar nu i Freiburg.
Flera dagar med 20-25 grader, pastasallad på gräsmattan utanför universitetet, sitta i ett öppet fönster och läsa hela helgen medan tysken panikskriver klart sitt Hausarbeit.
Underbart på ett sätt. Och samtidigt hemskt sorgligt.

För mamma skriver i ett sms: Nu börjar det bli vår i Hög! Vi har sett den första krokusknoppen och satt ute på trappan i bara ylletröja i eftermiddags.
I Freiburg "börjar det" inte bli vår. Det begreppet existerar inte här. Här säger det bara pang, bom, explosion och plötsligt är den (väldigt lilla mängden) snön borta och därunder var gräset redan grönt, och så pang, bom, explosion igen så blommar alla träd samtidigt. Och det är hemskt vackert på ett sätt, men samtidigt är det slöseri, för medan jag njuter av magnolian hinner narcisserna börja vissna.
Och man kan inte åka till havet och äta blåbärssoppa och doppa tårna i fortfarande nästan minusgradigt vatten, inte längta och vänta i månader på att den största snöhögen ska smälta bort från tomten, inte få hjärtklappning av lycka över en endaste liten videung.
Och allra mest sorgligt är att det inte doftar vår här som det gör i södra Norrlands kustland.

Tillbaka?

"Jäklar, du har bott där sjukt länge nu!" påpekade en god vän till mig igår, och det slog mig att hon har rätt.
I snart ett och ett halvt år har jag bott i Freiburg, i fyra olika hus med tre olika spårvagnsstationer. Det fjärde huset ligger långt bort från allt vad spårvagn och civilisation heter.

Det har blivit till vardag att bo i Tyskland. När min väninna berättade att hon funderade på att åka till Frankrike och plugga, var min första reaktion "Wow, vad häftigt och spännande!" och grämde mig lite för att jag inte vågar göra sådana modiga, vilda saker som att läsa utomlands, och dessutom säkert är för dum för att klara av något sådant.
Sedan kom jag på att det ju är just det jag gör, utifrån sett. Det är bara att det att det tyska universitetet är det universitet jag vant mig vid. Att jag har min egen plats på biblioteket, vet vilken mat som är ätbar och inte i matsalen och kan alla toalettväggsdikter utantill.

Är det något att läsa om, en vanlig människas vanliga vardag i Sydtyskland?
Vad säger ni, vill ni läsa om jag börjar skriva igen?

Ett år

För ett år sedan gick det liksom inte längre att låta bli det där lockiga håret och de skrattande ögonen.
Och utan att någon av oss förstod hur det gick till, kysstes vi plötsligt på en rökig svettig klubb ända till stängning.

Det har varit ett hemskt fint år.

Jag bloggar inte, men jag är.

Kommer ni ihåg mig?
Klara.
20 år och 345 dagar.
Svensklärare vid Freiburgs folkhögskola, germanistikstudent utan framtidsplaner.

Jag bloggar inte så mycket längre, men jag finns faktiskt kvar.

Packat upp resväskan

Nu har jag packat upp min resväska.
Det blev liksom till slut dags att inse att ingen kommer ringa mig och erbjuda mig en tidsresa tillbaka till början av maj och en hel månad till i ett försomrigt Freiburg.

Sverige i juni

Aldrig förut har jag förstått hur fantastiskt det är med svenska ljusa juninätter.
Jag tänker inte gå och lägga mig förrän i augusti.

Åka hem fast hemifrån

Försöker boka flygresa till Sverige.
Jag hittar inte ett enda datum där det känns vettigt att lämna Freiburg.
Det går bara inte.

Om prepositioner

"Du kan gärna komma ikväll, om du inte har något på dig."

Prepositionsvalet är en av de svåraste sakerna i främmande språk.

Klantvärldsrekord

Idag bokade jag en semesterlägenhet till min mamma. En som visade sig vara utan säng.
Bra gjort, Bertils.

Schneeglöckchen

Nu kan man plocka snödroppar i Freiburg.

"Sieht ganz hübsch aus, mit Ihrem schönen Schal!"

När jag blir en gammal tant, ska jag också gå fram till frusna, hungriga, småmelankoliska, förkylda spårvagnsväntande studenter och säga att de ser "himla snygga" ut.

Wundersame Welt

Du och jag som bara möttes och nu är vi här.
Vad skönt.


Så, nu ska jag sluta med sånt där larv.
Jag vill bara att ni ska veta att jag är lycklig.

Eine Sprache auf dem Kissen lernen

På japanska finns ett uttryck som på svenska blir ungefär "lära sig ett språk på kudden".
Det är verkligen en utmärkt inlärningsmetod.

Fin lördag

Nu ska jag berätta om den finaste lördagen på länge.

Den började med att jag vaknade bredvid södra Tysklands mjukaste lockar och deras bärare.
Vi öppnade fönstret och lyssnade på fåglarna och bäcken och varandras andetag.
Lång frukost med te och ekologiska värma i ugnen-frallor på det färggladaste porslin huset hade att erbjuda.
En liten språkkurs ute i solen: Tyska trädarter.
Sedan till dagens äventyr: Ridning på grannens halvtrötta små körston.
En middag bestående av kylskåpstömmande grönsaksgratäng samt vin ett snäpp över den en euros-prisklass jag brukar hålla mig till intogs samtidigt som vi utmanade varandra i tungvrickare. (Blaukraut bleibt Blaukraut und Brautkleid bleibt Brautkleid)
Som sagt: En väldigt bra lördag.

Dagens tyska ord: Schlafsand.

Sitter på golvet och ler

Sitter på golvet gör jag för att jag varken har stol eller säng i min lägenhet.
Ler gör jag för att jag äntligen är tillbaka i Freiburg.

När allt är som förut utom jag

I Hudiksvall har mjölkpaketen fått en ny design.
Augustigrönska har bytts ut mot ett tunt lager snö, och granntanten har skaffat andra läsglasögon.
Annars verkar allt vara precis som när jag åkte härifrån.
Hur kan tiden ha stått stilla här, när jag själv har sprungit fortare än någonsin?

Tidigare inlägg