"Det börjar bli vår"
Det är någon slags sommar nu i Freiburg.
Flera dagar med 20-25 grader, pastasallad på gräsmattan utanför universitetet, sitta i ett öppet fönster och läsa hela helgen medan tysken panikskriver klart sitt Hausarbeit.
Underbart på ett sätt. Och samtidigt hemskt sorgligt.
För mamma skriver i ett sms: Nu börjar det bli vår i Hög! Vi har sett den första krokusknoppen och satt ute på trappan i bara ylletröja i eftermiddags.
I Freiburg "börjar det" inte bli vår. Det begreppet existerar inte här. Här säger det bara pang, bom, explosion och plötsligt är den (väldigt lilla mängden) snön borta och därunder var gräset redan grönt, och så pang, bom, explosion igen så blommar alla träd samtidigt. Och det är hemskt vackert på ett sätt, men samtidigt är det slöseri, för medan jag njuter av magnolian hinner narcisserna börja vissna.
Och man kan inte åka till havet och äta blåbärssoppa och doppa tårna i fortfarande nästan minusgradigt vatten, inte längta och vänta i månader på att den största snöhögen ska smälta bort från tomten, inte få hjärtklappning av lycka över en endaste liten videung.
Och allra mest sorgligt är att det inte doftar vår här som det gör i södra Norrlands kustland.
Flera dagar med 20-25 grader, pastasallad på gräsmattan utanför universitetet, sitta i ett öppet fönster och läsa hela helgen medan tysken panikskriver klart sitt Hausarbeit.
Underbart på ett sätt. Och samtidigt hemskt sorgligt.
För mamma skriver i ett sms: Nu börjar det bli vår i Hög! Vi har sett den första krokusknoppen och satt ute på trappan i bara ylletröja i eftermiddags.
I Freiburg "börjar det" inte bli vår. Det begreppet existerar inte här. Här säger det bara pang, bom, explosion och plötsligt är den (väldigt lilla mängden) snön borta och därunder var gräset redan grönt, och så pang, bom, explosion igen så blommar alla träd samtidigt. Och det är hemskt vackert på ett sätt, men samtidigt är det slöseri, för medan jag njuter av magnolian hinner narcisserna börja vissna.
Och man kan inte åka till havet och äta blåbärssoppa och doppa tårna i fortfarande nästan minusgradigt vatten, inte längta och vänta i månader på att den största snöhögen ska smälta bort från tomten, inte få hjärtklappning av lycka över en endaste liten videung.
Och allra mest sorgligt är att det inte doftar vår här som det gör i södra Norrlands kustland.
Kommentarer
Postat av: En mor
Hrmm! Känner jag nån som tvivlar på sin förmåga att skriva, hmm.
Trackback