KlaraAnnaElisabet

Mitt livs första femtonde november-morgon utan att vakna av spänningen och ligga och vänta i evighet, utan att höra folk smyga i den knarrande trappan och hur det prasslas med papper, utan att känna lukten av tändstickor, utan att spela nyvaken och överraskad när familjen till sist tar ton och morgonrosslande kommer sjungande in i mitt rum.
Det här blev en morgon och en födelsedag utan allt det vanliga, men med andra nya, fina saker.
Min värdfamilj vann tyska mästerskapen i gullighet med nybakad kaka, presenter och en blombukett, en massa post låg och jäste på mitt skrivbord och ännu fler sms och hälsningar rasade in från den ofattbart stora skara människor som inte glömt bort att jag existerar, trots att det är nästan tre månader sedan jag flydde Sverige.

Idag är jag inte ironisk och skojig här i bloggen, vänner.
Idag är jag bara glad och rörd över att ni är så många som bryr er om mig.

Tack!

Jag har nog aldrig längtat så mycket efter att ett lov ska ta slut.
Att sitta i mitt kalla rum och längta efter sällskap och mening är inte min favoritsysselsättning, än mindre att umgås med kamrater tillsammans med deras besökande pojk- och flickvänner. Jag är ännu inte i mood för att i fulla drag kunna njuta av att betrakta jättejättekära par som äntligen ses efter två månaders längtan och väntan.
Det är fortfarande alltför nyss jag trodde att vi skulle höra till dem.

Idag har jag för övrigt åkt skridskor för första gången sedan tvångsåkningen på högstadiet, och som svensk säkerhetsfanatiker förfärats över att 90% av alla tyska barn (och 99% av de vuxna) åker utan hjälm.

Ibland kanske man inte ens vill att det ska läka.

Igår flyttade jag till ett kallt hus med en vacker mamma, en stenhård säng och ett ostämt, men dock existerande piano.
Det känns säkert finfint om någon vecka, men just nu är det mest sorgligt att inte längre tillhöra gänget på bilden.

Sex säkra tecken på att man börjar bli hemmastadd i Freiburg:

1. Man blir irriterad när man märker att man måste vänta fyra minuter till nästa spårvagn. (I Hudiksvall var man glad om nästa buss kunde väntas inom fyra timmar.)
2. Man upplever de konstiga tyska fönstrena (med en konstruktion som kräver sin ingenjör för att kunna öppnas) som fiffiga
3. Man börjar tycka att en normal fest börjar vid halv ett på natten, och att det är lagom att gå ut vid två-tiden
4. Man väljer skor efter var i staden man tänker hålla hus. Man har nämligen lärt sig genom livets hårda skola att ska man till Altstadt och dess kullerstenar med djupa skåror, är klackar ett big no-no
5. Man tycker att det vin är hutlöst dyrt om det kostar mer än trettio kronor
6. Man vet inte vem Annika Anka är. Och måste googla henne, för att då upptäcka att det visst var Anna hon hette.

Idag gjorde jag mitt första besök på IKEA i Freiburg. (Ja, jag vet att jag alltid hånat svenskar som flyttar utomlands och sedan hänger på IKEA, men Tobbe ville ha sällskap och jag var trots allt lite nyfiken.)
Det var en rätt intressant upplevelse.
Man är omgiven av gult och blått och och skyltar som helt emot tysk artighetsstandard tilltalar en med "Du".
Man kan beundra bilder av "Schwedische Kultur: Bjerred Kallbadhus" och andra typiskt svenska saker som man aldrig hört talas om.
Och det finns en Schwedenshop med Ballerinakex, älgformad pasta och lingonsylt.

Finast var dock tårtdisken som syns på bilden nedan.

Den nyinflyttade kinesen dyker upp i korridoren (iklädd en tjusig tvådelad sidenpyjamas). Får syn på mig, kommer plötsligt på något.
"Oh! Ehrm, you, this one... (sträcker sig över mig och plockar upp någon slags liten röd sidenprydnad med hängande tofs som tydligen hängt på anslagstavlan utanför dörren till mitt rum) It's like... (letar ord) ... like a small gift for you! Chinese, yes? Or... maybe not Chinese... (tvekar lite, fortsätter leta ord) ...you know, I've brought it from China, it's for you, because... maybe our time is short, ja? So it's a small gift, yes, a small gift for you."

Jag gillar att bo här.

Ja, alltså inte en riktig dagens outfit, förstås. Men jag tänkte att ni kanske vill se hur man klär sig i Freiburg den sjunde oktober.

Hoppas att ni har det bra hemma i den svenska frosten. HA! HA! HA!