KlaraAnnaElisabet

Lillasysters svensklärare säger "antagligen eller" istället för "antingen eller". Det stör mig fruktansvärt mycket trots att jag aldrig hört henne IRL.
"Antagligen redovisar ni muntligt eller lämnar in en uppsats."
Någon mer som känner hur det kliar?

Idag frågade minstasyster mig om man är smartare när man är gravid.
För då har man ju två hjärnor.

Var det verkligen jag som avskydde att köra bil?
Som tänkte ta körkort bara för att kunna lägga det i en låda och sedan aldrig mer sätta mig bakom ratten?
Som våndades över att folk körde omkring för skojs skull och inte fattade att bilen är ett fortskaffningsmedel och inte en leksak?
Som var irriterande miljömedveten och alltid försökte ta bussen för att minska utsläppen?

Mina damer och herrar, en rejäl förändring har inträffat.
Sedan jag tog körkort igår eftermiddag, har jag kört ungefär åtta mil.
Imorgon tänker jag åka till Ljusdal och handla mjölk, eller titta om blåsipporna har slagit ut i Sveg.

Om nu någon människa inom en radie av 500 mil ifrån mig inte har blivit bländad av mitt leende
eller om någon i min bekantskapskrets inte redan nåtts av ett sms med fyra utropstecken och åtta smileys
så måste jag skrika ut så högt att alla hör att KlaraAnnaElisabet har körkort!

Idag är dagen då det omöjliga hände:
Trots världshistoriens sämsta anställningsintervju, efter vilken jag var tvärsäker på att jag skulle bli tvungen att söka annat jobb såvida inte de andra femtio sökande dött på fläcken, har jag idag undertecknat ett avtal om anställning som turistinformatör på Hudiksvalls turistbyrå!
Mina tyskakunskaper och mitt vackra anlete måste ha charmat förståndet ur dem. Jag tackar och jublar!

Dagisbarn: Äru naken när du sover?
Jag: Nej, jag har pyjamas på mig.
Dagisbarn: Fy va snuskigt!

Förlåt att jag har blivit en tönt som fyller min blogg med "söta barnhistorier". Jag är lite arbetsskadad.

Dagisbarn: Har din kille en cross?
Jag: Nää.
Dagisbarn: Har han en räserbil?
Jag: Nää.
Dagisbarn: Har han nån monstertruck då?
Jag: Nää.
Dagisbarn: Men vad har han då?

Kommer ni ihåg när man gick på lekis och skulle sy/väva/pyssla ihop någonting?
Gång på gång trasslade sig tråden, varpå man fick gå efter fröken som på något magiskt vis alltid lyckades lösa upp knuten på ett ögonblick, endast genom att röra vid den.
Jag älskar att vara fritidsfröken och upptäcka att jag själv nu är den som besitter denna fantastiska förmåga.

Minstasyster: Idag skrev jag om dig på tyskan, Klara!
Jag: (Överraskat glad) Jaha, vad kul! Vad handlade det om då?
Minstasyster: Man skulle skriva om någonting som irriterar en.

Jag är så smickrad.

Det var extremt obehaglig stämning innan bland oss sex spända arton- till tjugotreåringar med nervöskurrande magar och blicken paniskt stirrande ner i "Du och jag i trafiken", i hopp om att i sista sekund kunna pressa i sig de krångligaste parkeringsreglerna.
Sedan fick man äntligen börja. Knäpptystnad (bokstavligt talat, då det enda som hördes var just knäppandet från datorer).
Och jag klarade det!

Igår var jag och Elin ute på party med våra mammor!
Fina, goda drinkar på Sky Bar, och sen ägde vi Radjos dansgolv.
Det finns inget bättre skydd mot blondinkåta glokillar än att vara i sällskap med två fyrtiofemplussande, vilt dansande damer.

Någonstans i ett parallellt universum, måste man kunna hitta de 23 udda strumpor som hör ihop med dem på bilden nedan.

...sa en klok karl som så underbart snart som i övermorgon anländer till Hudiksvalls station.
Jag sitter nu och försöker bestämma mig för om jag då ska åka till Forsa och lyssna i åttio minuter på när Göte berättar om sin Rosa Bussarna-resa genom Latinamerika, eller om jag ska skolka från spanskan och istället möta mister MM vid tåget.

Igår åt min far lunch på en restaurang i Söderhamn.
De serverade kyckling med glasnudlar.
Undrar om de ville vara roliga, eller om de bara hade noll koll på nyheterna.