KlaraAnnaElisabet

För ett tag sedan hittade pappa ett minneskort till en kamera på OK i Hudik.
Nu har han äntligen kommit sig för att titta på bilderna för att försöka lista ut vem minneskortet tillhör.
Efter ha studerat en massa högst privata familjebilder fotograferade av en okänd människa, kallade han till sig hjälp från sina döttrar.
Detta gav omedelbart resultat: Minstasyster kände igen den man som återkom på fotona, och vi konstaterade att minneskortet måste tillhöra en lärare på hennes högstadieskola (där jag också jobbar).
Detta innebär att vi på vår hårddisk har, förutom ungefär trehundra nyfödd-okänd-bäbis-bilder, två stycken nakenfoton av en av mina kollegor.

Fattar ni vilken fantastisk makt som givits åt mig i och med det här lärarvikariatet?
Jag får sammanlagt ett fyrtiotal timmar med sammanlagt ett sjuttiotal elever. Timmar som jag kan ägna åt att flytta deras tonåriga livsfokus från smink, snygga brudar och fysikprov till att reflektera över världen runt omkring dem! Det är ju helt jäkla underbart.
Nu ska jag göra klart förberedelserna inför morgondagens lektioner om försuring samt kritiskt tänkande kring statistik.

Okej, idag har jag upptäckt något som kändes rätt sjukt.
Jag tittade in på en bilddagbok tillhörande en rätt avlägsen släkting jag träffar ibland, och upptäckte att denna under över ett år där har citerat min blogg på åtskilliga ställen. Utan att berätta att det är någon annan än hon själv som skrivit texterna.
Det är ju helt knäppt. Samtidigt kan jag inte låta bli att bli oerhört smickrad.

Hudiksvalls Tidning 2009-03-26

Saker jag oroar mig över att göra "i framtiden":

Att flytta hemifrån

Att läsa på universitet

Att bo utomlands

Så, nu kör jag allt på en gång. Det känns rätt underbart. Iiih!

Linköpingsbon snarkar ibland, tycker annorlunda än jag om nästan allting och bor dessutom 45 mil härifrån.
Och jag kan inte fatta att någonting kan kännas så bra som det här.
Tralli, tralla, nu får jag hålla nere bloggandet för ett tag.
Annars blir det bara romantiskt tjafs av alltihop.

Jag har genomfört årets första springtur (med broddar under gympaskorna, för säkerhets skull), solen speglas i smältvattenpölarna och det börjar lukta vår på riktigt.
Då passar den här låten bra.

En del dagar kliar mer än andra. Idag är en sådan dag.
Tyskland. Lärarjobb. Körkort. Linköping. Sommar. Bort. Bort. Bort.

Här tänkte jag nog bo nästa termin.
Du som vill provsmaka lite sydtysk höstluft är hjärtligt välkommen att hälsa på.

Undrar Klara, mental ålder åtta år

- Fjällvipa, finns det? Eller fjällripa kanske? Men då måste man "arlossa" ett skott, det gör man ju inte.
- Nää, fjällvipa låter skitbra. Men här då, "smutskorn", fem bokstäver, "s--tk"?
- Oj, den är heavy. Vi lämnar den så länge. Okej, men den här. "Består av flera skikt". Det MÅSTE bli "lamellträtt" här. Det kan inte bli något annat. Det är ett ord, väl?
- Jag har aldrig hört det...
- Nämen vadå, det spelar väl ingen roll? Lamellträtt, perfekt! Då kan vi skriva "bilatlas" här på "vägvisare"!

Jag och Lillasyster löste korsord igår kväll.

Mitt i min nyss omskrivna 445:e livskris försökte jag att ta råd av Lillasyster.

Jag: (Till mig själv i framtidsångestdimma) Men ÅÅÅH, vad ska jag göra med livet? Var ska jag börja? Jag blir galen!
Lillasyster: Men du, om du gör så här då...
Jag: (Vaknar upp, förvånad över att någon i min omgivning fortfarande lyssnar) Va?
Lillasyster: Om du byter namn till Åsne...
Jag: (Igen, måste gjort ett mycket intelligent intryck) Va?
Lillasyster: ...och så gifter du dig med en som heter Pitt...
Jag: (Uppgivet) Ja, då löser sig ju allting.
Lillasyster: Jäpp.

Tack, Lillasyster, för det goda rådet.

Jag vaknade upp till ännu en livskris imorse.
Beslutsångestlängtanolustdrömmartviveltviveltvivel tvingade mig att först gå en promenad i extremt snabbt tempo och sedan ringa ett franskt mobilnummer på Hälsingetidningars bekostnad.
Livet, hörni. Det lockar och skrämmer och gör mig totally confused.