Att vara ensam
Om man lagar mat bara till sig själv, får man göra som man vill och det finns inga krav på ett ätbart resultat.
Om man shoppar ensam, slipper man hänga i timmar som smakråd utanför provhytter. Man behöver inte skämmas för att vilja kika på barnavdelningen eller känna att man måste häva ur sig någonting ironiskt om allting som ser alltför stylish ut.
Om man tittar på teve ensam får man zappa som man vill, och ingen blir sur för att man äter upp chipsen själv och häver ur sig alla svaren till "Postkodmiljonären" utan att låta den andra få en chans att tänka efter.
Men att äta ensam.
Ta den mest självsäkra människa du kan tänka dig, och placera honom med en portion selleristicks i Bromangymnasiets skolmatsal, utan något sällskap. Jag kan satsa min högra hand och min lillasyster på att han inte är så kaxig länge till.
För att äta ensam i skolmatsalen är ett statement.
Att äta ensam i skolmatsalen är att vara ensam på riktigt.
När jag står ensam med min bricka och tittar ut över havet av ätande människor för att hitta ett ledigt bord, känner jag mig alltid som den där utstötta tjejen i Bullens brevfilmer. Det spelar ingen roll att mina tio kompisar står vid salladsdisken på andra sidan väggen, åtta meter från mig, i färd med att lassa på morötter. Trots detta känner jag obehaget i kroppen, hur folk tittar, viskar, pekar, skammen som kommer krypande.
För man ska ju inte vara ensam.
äh. ibland händer de att jag äter ensam där... men
det är mest för att jag brukar ha annat för mig när min klass bestämmer sig för att springa å äta... har ju en gitarr stående på skolan så de händer lätt att ja glömmer att äta innan sista minuten, det är inte så hemskt i min mening... men ja ska inte kräva dig på en näve och din syster. =)
Jag har faktiskt ätit själv i matsalen några ggr, helt utan problem, näästan. Om man bara tänker: Jag är cool som fan och jag kan faktiskt äta utan mina coola kompisar, så går det.
Jonas: Tack. Jag och min syster uppskattar gesten. Mitt pianospel hade blivit lidande om du norpat åt dig min högerhand.
Bonnica:
Ja, jag har också gjort det. Oftast lyssnar jag på musik, och anstränger mig för att sträcka på ryggen och inte krypa ihop. Det gör att man ser lite säkrare och coolare ut.
Äter jag ute på café eller nåt, ser jag till att ha en bok med mig att läsa. Då ser man intressant ut istället för ensam!