KlaraAnnaElisabet

På många sätt har jag blivit mer av en Riktig Kvinna det senaste året. Jag menar, jag rakar benen (och hatar verkligen Barbiekulturen och önskar att jag kunde vara lite mer upprorisk mot den men apben är tametusan inte snyggt!), tänker på vikten ibland (men inte många sekunder i taget), hamnar i ett i det närmaste apatiskt tillstånd när jag klickat mig fram till topshop.com, är rätt kass på att köra bil, käkar tomater med svartpeppar och funderar på vegetarisk kost, läser för många modebloggar, blir fysiskt påverkad av vackra skor (hjärtdunk, glittrande ögon och lyckokänslor)

Men en sak har jag kvar innan jag kan räkna mig till de Riktiga Kvinnornas sällskap: spa. Jag fattar inte. Jag gör det bara inte.
Hundra gånger har jag försökt med det som alla kallar "vardagslyx": Bada badkar, kladda på ansiktsmask, peela kroppen, helt enkelt ta hand om sig själv, njuta lite extra, luta sig tillbaka, unna sig själv en välbehövlig paus i dagens stressiga samhälle, men utan något annat resultat än en enorm otålighet.

Anledning 1: Det är förbannat långtråkigt
En minut står jag ut med ansiktsmasken, som "skonsamt peelar bort död hud och ger mig en synbart ungdomligare hy" (hur mycket yngre då? Kommer jag att se tre år yngre ut, dvs som när jag var fjorton, och ännu inte hade fått bukt med acnen?) Sen kliar det och gör ont och jag blir galen av tristess.
Anledning 2: Det är läskigt
"Vid kraftig allergisk reaktion och/eller medvetslöshet, dra ner användandet av produkten till endast varannan dag. Vid dödsfall, uppsök läkare och använd sedan produkten en gång i veckan för att sedan successivt öka dosen.". Att smörja in sig med en sådan kräm, känns inte jättehälsosamt. Och så är det av största vikt att man inte låter hårborttagningskrämen sitta mer än sex minuter, för det kan få förfärliga följder, men samtidigt så är den mild och fin och speciellt utvecklad för känslig hy. Det är lite läbbigt.

Jag får väl helt enkelt kämpa på. Plåga mig, späka mig, lida pin för att försöka bli lite fin. Fastän det som sagt inte ger några andra resultat än att jag blir galen, men skam den som ger sig! En vacker dag kanske mitt slit ger sig och jag platsar i Real Women's Society.

(Och ja, jag är medveten om att mina kriterier för en Riktig Kvinna är något föråldrade. Och ja, jag hoppas av hela mitt hjärta att några av mina smarta läsare kan lista ut att det handlar om ett visst mått av ironi.)