KlaraAnnaElisabet

Jag har som bekant ingen bilddagbok, eftersom att

1. Jag bara har en sån där urgammal kamera som jag fick när jag fyllde sju, och som dessutom är försvunnen
   
2. Jag ändå inte gillar att ta bilder på mig själv där jag gör söta poser eftersom att jag helt enkelt inte ser söt ut
   
3. Jag, om jag nu ändå hade haft en kamera och lust att ta posebilder, ändå är för mån om min omvärld för att plåga dem med äckliga bilder av mitt ansikte.

Därför får jag ingen sån där rolig utmaning om att skriva fem "bekännelser". Men eftersom att jag är en sådan häftig och självständig människa, kan jag "bekänna" saker utan att någon har bett mig om det. Hah! (Och eftersom att ingen har utmanat mig, måste jag inte hålla mig till några löjliga regler och begränsa mig till fem små ynkliga bekännelser. Håll till godo!)

Fjorton bekännelser om mig

1. Jag håller fortfarande på det här med lördagsgodis
   
2. Mina ben och fötter är det snyggaste på min kropp. Med rätt klen konkurrens, får det erkännas. Men jag skulle lätt kunna bli fot-modell.
   
3. Jag brukar spela upp små teatrar i huvudet och hitta en massa galna grejer som jag sedan tror på själv
   
4. Jag kan utan problem äta en BigBag chips på en kväll. Och ändå är jag underviktig.
   
5. Jag har en jättelarvig rädsla för att folk ska förstå att jag bryr mig om mitt yttre.
   
6. Min familj har sex morgontidningar om dagen. Om man räknar DN's delar som en enda tidning.
   
7. Jag tycker att det är läskigt att ringa och beställa klipptid
   
8. Jag hade en insändare med i KP med foto och signatur när jag var tolv (Den dagen det numret kom ut, var mina fifteen minutes of fame!)
   
9. Jag har bestämt mig för att gå med i Lysistrates kärleksstrejk för världsfreden. Jag lovar att strejka med kropp och själ ända tills jag hittar någon som vill göra mig skyldig till strejkbryteri.
   
10. Jag är fullständigt besatt av bokstäver, och kan fastna i "Mersmak" eller "Vi i Villa" eller "Allers" från 1987
    
11. Jag går aldrig mot röd gubbe om jag inte har sällskap med folk som tvingar mig
    
12. Jag avskyr, och då menar jag verkligen avskyr pianostycket "Für Elise". Om inte Beethoven redan var död sedan rätt många år tillbaka, skulle jag åka till Bonn, söka upp honom och trycka upp hans jäkla notpapper i onämnbara kroppsöppningar. (Förlåt, käre Ludwig. Jag vet att det egentligen inte är ditt fel att stycket fullständigt massakerats av alla jäkla nybörjare som tror att bra framförd musik är detsamma som att spela någonting så snabbt, högt och så många gånger i sträck som man bara kan. Men eftersom att du ändå är död, kan jag väl få leva ut mina aggressioner på dig istället för på pianoungarna?)
    
13. Jag har en image som en vän av finkultur, men jag älskar att läsa serietidningar
    
14. Jag kan en massa konstiga grejer utantill. Bland annat texterna till signaturmelodierna till världshistoriens alla barnprogram (har jag nämnt att jag har en tendens att överdriva?), replikerna till "Examen i Ruskaby skola" där jag spelade lärarinnan när jag var åtta år, och en lång sångtext om lidande. På italienska.
    
    Nu ska jag plocka ur diskmaskinen.