KlaraAnnaElisabet

Vägg i vägg med min kinesiske granne bor min andra granne, P.
P kommer från landet och pratar en dialekt som i början var för mig helt obegriplig. Jag kan fortfarande inte förstå hur man kan få in så många sch-ljud i en mening.
Han tycker att det är fånigt att vi inte lever ett mer utpräglat kollektiv-liv i denna korridor. Fick P bestämma, skulle vi bara laga storkok och ligga i hans nyinskaffade hängmattor och trivsel-dricka öl dagarna i ända. Tyvärr är inte resten av det tilltänkta kollektivet lika pigga på den saken. Vi gillar till exempel inte jättemycket när vår nyligen inköpta mat i sann kommunistisk anda ätits upp av P.
Musik är tydligen en stor del av P's liv. Detta gör att P's musik är en stor del av mitt liv.
Hans nya hobby är att baka bröd. Mycket bröd. Och han är omåttligt stolt över sitt arbete. Efter avslutat verk ropar han in en till köket för lovsång till ytkrispet på hans färska Bauernbrot, bakat på en blanda-i-vatten-låt-jäsa-och-släng-sen-in-i-ugnen-mix som han köpt på Rewe för 39 cent. Men det här är bara övning, säger han. En dag ska han prova att baka bröd på "mjöl och allt".
P är väl inte direkt kökshygienens frontfigur, men ibland får han sina ryck och kan diska sig igenom samtliga staplar på köksbänken. Tyvärr är han inte speciellt pjåskig vad det gäller kvarlämnade mat- och fettrester, vilket gör att man efter ett av P's diskryck alltid måste inspektera sitt porslin mycket noga innan man tar ställning till om man vill att ens mat ska komma i kontakt med det eller ej. Regeln med få undantag är att resultatet landar på "ej".
Min granne P är en mycket omtänksam person, det kan man inte förneka. Ungefär trettiotusen gånger har han frågat mig om jag vill ha kaffe, trots att jag alltid vänligt avböjer och berättar att jag inte är någon kaffedrickare. Varenda gång blir han lika förvånad, men det är ändå rart på något sätt. Dessutom är han en utmärkt pedagog, förmodligen utan att veta om det. När jag använder fel artikel påpekar han det inte rakt ut, utan ser till att ge mig ett svar med den rätta artikeln inbakad. Typ "Har du sett det vita gratängformet?" "Njaa, jag tror grannarna har den vita formen". Det tycker jag är himla fint, för det är precis vad jag lärde mig i "Vägen till språket" som jag hittade i mammas och pappas bokhylla och läste fascinerad när jag var i tioårsåldern. 
P gör mig galen på dagarna, då han kladdar ner i köket och röker på balkongen en millimeter från en vidöppna dörren och knycker mjölk och inte tar ut Gelber Sack. Han gör mig galen på nätterna, när han spelar sin konstiga musik på mycket hög volym ("Det måste vara högt, annars är det ingen känsla!"). Samtidigt tycker jag om honom, för han är en del av det Tysklandsliv jag älskar.