Postgymnasial depression (diagnos satt av min bästa tantkompis)

Jag önskar att jag gick på gymnasiet, brydde mig om mitt yttre, sjöng, träffade vänner, njöt av livet, vore bra på saker, skrattade femton gånger om dagen, hade lust och energi till någonting.
Those days are tydligen gone.
Men idag visade mina adepter i ungdomsteatergruppen att min stenhårda och entusiastiska musikcoaching har gett resultat, så visst finns det fortfarande saker att småle åt.

Kommentarer

Skriv nåt snitsigt om du vill:

Jag heter:
I'll be back, så kom ihåg mitt namn!

Skicka beundrarmail hit:


Min egen fräcka sida:


Tjenis Klara! Det här vill jag säga till dig:

Trackback