Friggesundsbornas eftermiddagsunderhållning

Igår när jag klev av bussen, slog det mig igen. Det där som jag då och då kommer att tänka på, men alltid alldeles för sent.
Att jag återigen höjt mitt röstläge skyhögt över vad som kan kallas normal samtalston.
Det blit alltid likadant när jag hittar trevligt sällskap på bussen: Jag tror att jag befinner mig på en plats där jag kan tala ostört, och av någon anledning urartar mina bussfärder alltid till någon slags Klaras enmansshow.
Det innebär alltså att alla som åker buss nr 20 mot Norrbo, har koll på samtliga turer i mitt känsloliv. Som för tillfället är ganska svindlande.

Kommentarer

Skriv nåt snitsigt om du vill:

Jag heter:
I'll be back, så kom ihåg mitt namn!

Skicka beundrarmail hit:


Min egen fräcka sida:


Tjenis Klara! Det här vill jag säga till dig:

Trackback