KlaraAnnaElisabet

I Funäsdalen körde Lypsyl-företaget någon slags skidåkardrive.
Alla som köpte liftkort fick uppge kön och ålder på eventuella familjemedlemmer, och alla fick sig sedan ett varsitt litet läppcerat. Det fanns tre sorter:
Barnen fick en skojig variant med roliga gubbar och jordgubbssmak.
Kvinnorna fick ett doftande Lip Shine på tub som utlovade "pussigt mjuka och skimrande läppar för After Ski-prinsessan".
Det roliga, som sysselsatte mina tankar under flera varv i liften, kom när männen skulle få sin modell. Alla känner ju i hemlighet till den konflikt som finns mellan män och läppcerat.
Jag vet inte riktigt vad det bottnar i, men på något sätt går Lypsyl inte ihop med traditionell manlighet.
Kanske är det själva grejen att vårda sin kropp.
Eller så är det rörelsen vid applicering: Att mjukt och varsamt stryka ett väldoftande stift över läpparna, och sedan gnugga dem mot varandra för att arbeta in fukten. Av någon anledning, känns det inte maximalt macho.
Problemet är alltså: Hur gör man ett cerat som inte är gay?
Lösningen blev ett Lypsyl Extreme, med rejäl solskyddsfaktor för först upp i liften-åkaren. För att ytterligare spä på ceratets manlighetsgrad, var behållaren av en sådan variant att det krävs en ingenjör för att få ut ceratet. Med hjälp av denna spännande mekanism kan lypsylen öppnas med ett enhandsgrepp, istället för att som i andra fall krångla med lock. Den andra handen kan nu användas till en massa manliga sysslor, såsom sågande, spikande och slagsmål.

Missförstå mig inte - Jag menar verkligen inte att män inte har rätt att smörja sig hur och var de vill.
I själva verket, vet jag inte en enda kvinna som för att beskriva sin idealman drömmande skulle förklara att "Och så ska han ha fnasiga, torra läppar som spricker och det bara snöar flagor om".
Män världen över, res er. Våga mjuka, smidiga läppar. Våga Lypsyl.

(Det stör mig rätt mycket att jag i detta nu gör exakt det Lypsyl hoppats på, nämligen reklam för deras företag i min privata blogg.)