Att bli presentabel
Det är inte direkt det att jag tror att jag kommer att hitta Mannen i mitt liv i Brandgaragets mörker. Det är någonting annat som driver mig till detta, typ en längtan efter att vara nöjd med mig själv. För så fort någonting är på gång går jag ju igenom det här, alltid samma omständiga procedur:
Från början finns alltid den fåniga ambitionen att bli vacker. Ganska snabbt inser jag att det, som vanligt, är Mission Impossible. Steg för steg sjunker ambitionen allt närmare verkligheten: Söt? Nähä. Helt OK? Nähä. Skaplig? Nähä. Presentabel?
Slutresultat: Jag ser rolig ut.
Inte Rolig som i "Åååh, det där ser ut att vara en kul tjej, henne ska jag snacka lite med", utan mer "Hahaha, kolla, vad rolig hon ser ut!
Jag bjuder på ett gott skratt på söndagseftermiddagen. Väl bekomme!
Från början finns alltid den fåniga ambitionen att bli vacker. Ganska snabbt inser jag att det, som vanligt, är Mission Impossible. Steg för steg sjunker ambitionen allt närmare verkligheten: Söt? Nähä. Helt OK? Nähä. Skaplig? Nähä. Presentabel?
Slutresultat: Jag ser rolig ut.
Inte Rolig som i "Åååh, det där ser ut att vara en kul tjej, henne ska jag snacka lite med", utan mer "Hahaha, kolla, vad rolig hon ser ut!
Jag bjuder på ett gott skratt på söndagseftermiddagen. Väl bekomme!
Kommentarer
Postat av: Anonym
En sak bara. Du är bäst hur du än ser ut. Sådetså!
Trackback