Ty detta utspelade sig på den tiden då julen ännu firades till minne av Jesu födelse (Karl-Bertil, jag älskar dig)
Att vara barn är att längta till och njuta av julen.
Att vara ung är att febrilt söka efter julstämning, och deppa ihop när denna inte infinner sig.
Att vara vuxen är att skippa stämningssökandet och bara acceptera läget och ha det trevligt ändå.
Jag är nog vuxen nu.
Inte blev det mycket till julefrid, men det var okej och jag stod som traditionen bjuder för familjens fyndigaste rim.
Jag blir så ruggigt självgod vid julklappsutdelningen alias rimuppläsningen, men det måste jag få unna mig. Jag besitter en enda riktig talang, och den får jag bara skylta med en sisådär tjugo minuter per år. Då måste man få njuta den stunden.
Jag har fått en kazoo av Bärten, så nu är min lycka ett faktum liksom mina familjemedlemmars frustration och huvudvärk. Slutkonserten, here I come!
jag lyckades också komponera ett stiligt rim i år, de va på den enda julklapp ja köpte å de va en liten hjärtformad tvål för 18kr som mamma fick och på den kunde man läsa följande meddelande:
"Hal som en ål, Hård som kol och formad som en fattetyckandesymbol. här får du en juletvål!
g´grattis på julafton //din käre son"
ja vet att man ine ska avslöja vad som ligger i paketet i rimmet... men den var inslagen i plastfolie så de va liksom lite förgäves att försöka dölja det....
"Pappa, ståtliger som få
gör dock missar då och då
Kräsen dotter flämtar rädd
när hon ser hur han är klädd:
"Rand till ruta?
Snälla, sluta!"
Sländor, loggor, HT-tryck
- privatstylisten gör ett ryck!
Klä dig nu som dottern vill:
Bär den med de röda till!"
(En tröja till pappa som jag vill att han ska ha till sina röda jeans. Det var inte årets bästa rim, men det enda jag fortfarande kan utantill...)